Hanna är egentligen inte en bästa vän. Hon är en själsfrände, en Sålmäjt. Vi lärde känna varandra under vår konfirmation 2011/2012 och hon är en sån där vän som kommer att vara med mig som gudmor när jag får barn, som tärna när jag gifter mig, som torped när någon gör mig illa hahah.

 

Johanna är den av mina fina bestisfestisar som jag känt längst - vi träffades i slutet av femman när jag började i hennes klass, och i slutet av sexan gav vi varandra bästishalsband i julklapp, vilket har blivit lite av en tradition hehe. En extremt fin människa som jag kommer hålla hårt i.

Je t'aime. 

 

Mikaela. Den lilla tysta blonda tjejen som nu är en av de konstigaste mongona jag känner haha. Vi träffades i sjuan, och vi har växt varandra så otroligt nära det här året. Vi kan prata om precis allt och vi finns där för varandra i vått och torrt, på riktigt. Hon är en så otroligt fin vän och jag saknar att gå i samma klass och skola som henne nu i gymnasiet.

 

Fanny är dock en sån som jag märkte direkt att: "henne är det något fel på". Ungefär som på mig, haha. Vi har både teater och Monty Python gemensamt och ska jag iväg på nåt eller bara vill ha lite sällskap när jag är sjuk vet jag att jag kan ringa Fanny, och hon känner samma sak för mig, hoppas jag haha. Det jag saknar mest från Ormteatern nu när jag bytt till Calle Flygare.