26 dagar - Ett pinsamt minne

Dag 1 - Presentation
Dag 2 - Min klass/skola
Dag 3 - Mina fritidsintressen
Dag 4 - Såhär ser jag på mig själv
Dag 5 - Mina morgonrutiner
Dag 6 - Ett pinsamt minne
Dag 7 - 10 saker jag tycker om
Dag 8 - Topp tre skönhetsprodukter
Dag 9 - Fyra bilder som inspirerar mig
Dag 10 - Mitt motto
Dag 11 - Min sminkrutin
Dag 12 - Mina bästa vänner
Dag 13 - En favoritoutfit
Dag 14 - Någon jag vill byta liv med för en dag
Dag 15 - Tre foton jag tagit
Dag 16 - Det här drömmer jag om
Dag 17 - Min favoritlåt
Dag 18 - 10 saker du inte visste om mig
Dag 19 - Betydelsen av mitt bloggnamn
Dag 20 - Mina bästa skönhetstips
Dag 21 - Min tro
Dag 22 - Mitt favoritband/min favoritartist
Dag 23 - Om jag hade en miljon kronor ...
Dag 24 - Något jag ser fram emot
Dag 25 - Några gamla bilder på mig
Dag 26 - En dag ur mitt liv i bilder

 
Hahah, jag har så extremt många pinsamma minnen så det var ganska svårt att välja! Har dock ett från Grönan i somras, haha, skrattar så fort jag tänker på det ... 
 
För några veckor sedan var jag på Gröna Lund med mina brorsöner, deras föräldrar, kusin, moster, mormor och mina föräldrar. Jag och Elliot, den äldsta av mina brorsöner, åkte tekopparna vilket han tyckte var extremt kul. När karusellen stannade hamnade vår "kopp" längst bort från utgången, så jag släppte ut Elliot genom den lilla grinden som sitter på koppen, och jag vet inte om ni har tänkt på hur de här små korgarna ser ut men de är verkligen ... små. De ser asstora ut, men avståndet mellan själva bänken och hjulet i mitten är extremt smalt, skulle gissa på kanske 20-30cm. Dessutom stänger grinden sig själv och har dessutom någon liten stark magnet som håller den stängd.
   När Elliot hoppat ur ska jag käckt skutta ur, försöker göra ett glatt hoppsasteg ... och jag fastnar. Jag vet inte hur, men jag skulle tro att det är med låret mellan hjulet och bänken, och så ramlar jag, faller pladask på metallgolvet och först då lossnar benet. DOCK slår grinden igen och jag fastnar med foten.
 
Jag skojar inte.
 
Jag ligger alltså på golvet i en barnkarusell och sprattlar som en strandad fisk för att komma loss men det går ju inte på grund av den där jävla magneten. Jag började skratta, mest för att dölja hur generad jag var hahah, folk runt omkring hade ju liksom börjat skratta åt mig, mamma fotar och jag har nog aldrig sett min brorsa skratta så mycket ...
Hur jag kom loss? En random man, säkert pappa till en av de andra tvååringarna vid attraktionen, kom fram och öppnade tyst grinden så jag kunde resa mig upp och gå heeela vägen till utgången. Pinigt.
 
 
 Hahah, jag älskar hur Elliot bara står och glor ... typ, "vafan är det som händer?!"


Kommentarer
ANGELICA - TATUERAD HÄSTÄGARE säger:

Nae, fy vad pinsamt! Men du förgyllde säkert någon annans dag & det kommer nog att vara lite roligt att se tillbaka på i framtiden :)

2013-09-10 | 00:26:56
Bloggadress: http://angelchanelle.blogg.se



✐ Namn


✉ E-mail (publiceras ej)


➥ Blogg/hemsida



Jag har gjort min design själv med hjälp av Photoshop CS6
All spam raderas och författaren IP-bannas
Jag är inte intresserad av frågestunder eller tävlingar

Kom ihåg mig?
Trackback