Tala ut!

Vet du inte vad det här handlar? Läs mitt inlägg här, där står allt om min kampanj Tala ut!. Vill du också skicka in en historia, kan du göra det till ilesmap[at]gmail.com. Du får givetvis vara anonym!
 
 
"Jag var också ny på en skola och blev mobbad och utfryst. Mest för att jag var annorlunda. Mycket av det som hände mig som sjuåring kan nog ligga till grunden för min ätstörning och många andra sociala problem som jag har i dag. Tack och lov så slutade mobbingen någon gång i åttan och sedan dess har jag inte blivit mobbad. Jag har haft hyfsat bra vänner, fastän det har varit några jobbiga år sedan dess. Mobbing borde inte få finnas. Jag känner så många som varit utsatta och önskar bara att jag kunde åka tillbaka till mig själv som liten, krama om mig och säga att allt kommer att bli bättre. Jag har förlorat så många år till psykisk ohälsa och ångest. Jag vill bara att ingen annan ska bli utsatt. Det är strongt gjort av dig att ta upp det här känsliga ämnet och det är definitivt något som vi behöver prata mer om i samhället och motarbeta med all kraft vi har."
 

 
"Först och främst vill jag säga att det var väldigt modigt av dig att publicera inlägget om ditt självmordsförsök. Tycker att det var häftigt att du vågade släppa på någonting som satt så hårt åt!
Jag är lite i samma situation som tjejen som inte kunde glädja sig åt sin student... Ända sen jag var liten så har jag haft många vänner, men från olika ställen. Har aldrig varit den som har mitt umgängesliv centralt i en krets, typ klassen, fotbollslaget osv. När jag var liten så var det riktigt mysigt, eller det var i alla fall inget som störde mig.
   Numera känner jag dock att jag har "glidit ifrån" mina vänner lite grann. Vi alla är olika gamla, går i olika skolor och så vidare. De har hittat sina kretsar som de umgås mest i. Jag hoppades också verkligen på att hamna i en bra klass på gymnasiet och att även jag hitta ett litet "gäng", en mysig kompiskrets. Så blev det för i princip alla utom för mig.
 
Det som stör mig är inte att jag är utanför i klassen, för det kan jag leva med. Det som stör mig är att jag har ingenstans där jag hör hemma... Nu på nyår, som även är min födelsedag, hade jag ingenstans att vara. Mina "gamla" vänner skulle på saker med sina nya vänner och jag var inte välkommen hos klasskompisarna. Det fanns ingenstans där jag kunde vara och jag frågade runt hos ALLA. Det hela slutade med att jag låg hemma och grät på soffan.
   Jag ska inte säga att jag inte har vänner, för det är inte sant. Det finns många personer som tycker om mig och som jag träffar ibland. Men jag är inte medräknad hos någon, inte ens välkommen hos en hel del. Det finns ingen som saknar mig när jag är hemma från skolan och ingen som kommer och muntrar upp mig när jag är ledsen. Tillfällen som andra ser fram emot, längtar efter och vill fira bävar jag inför för jag har inte direkt några vänner att dela de här ögonblicken MED. Jag känner mig seriöst ENSAM. Och det är faktiskt jobbigt..."
 
 


Kommentarer
Miranda säger:

SVAR: Ja visst är låten underbar? :D
Jag gör gifen i PS6 :)

2014-01-25 | 00:01:49
Bloggadress: http://mirana.blogg.se



✐ Namn


✉ E-mail (publiceras ej)


➥ Blogg/hemsida



Jag har gjort min design själv med hjälp av Photoshop CS6
All spam raderas och författaren IP-bannas
Jag är inte intresserad av frågestunder eller tävlingar

Kom ihåg mig?
Trackback