Byta bloggkoncept?

Usch, jag är så otroligt trött på min blogg just nu. Designen ser inte ut som jag vill att den ska se ut, plattformen blogg.se tycker jag inte om alls, och mina inlägg blir bara sämre och sämre. Korta, tråkiga texter med gamla arkivbilder. Fyfan.

Har dock inte tänkt tanken att stänga ner bloggen (vet inte hur många bloggar jag lagt ner sen 2009/2010), för jag älskar att blogga! Att skriva överhuvudtaget är kul, och jag får så fin respons på alla mina makeups och tips. Så jag vet inte riktigt hur det blir.

 

   Jag funderar att byta koncept på bloggen. Byta plattform, ändra stil helt. Färre inlägg, men bättre. En idé är att publicera ett inlägg per dag med ett specifikt tema. Det vill säga ett tema på måndagar, ett annat på tisdagar, och så vidare. Även om det blir färre inlägg, kommer kvaliteten med största sannolikhet bli bättre.

   Skulle ni fortsätta följa bloggen även om det bara blev en uppdatering per dag? För jag är otroligt kluven. Jag tycker bäst om bloggar som uppdaterar ofta, men samtidigt måste inläggen prioritera kvalitén. Och jag klarar helt enkelt inte av det med skola, ledarkurs, teater, pianolektioner och ett socialt tonårsliv vid sidan av.

 

Vad tycker ni?


KOMMENTERA

Följ mig på Instagram!

 
 
Följ mig på instagram @_rmck_!

KOMMENTERA

Nästan exakt ett år sedan

 
Den här bilden hade jag som profilbild på Facebook för exakt 375 dagar sedan - drygt ett år! Har jag förändrats mycket, tycker ni? Förutom att jag var lilahårig då, tycker jag att jag ser rundare ut i ansiktet här. Jag vet inte om det beror på vinkeln eller om jag faktiskt fått smalare ansikte ...
 
Har ni förändrats mycket på ett år?
 
Profilbilden jag har nu ...
 
 

KOMMENTERA

Min mobbinghistoria.

Jag har velat fram och tillbaka ett par dagar och funderat på om jag verkligen ska publicera det här inlägget; eller inte. Snälla läs ända till slutet, och sprid vidare. ♥
 
Jag blev så otroligt ledsen när jag läste den här texten på Johannas blogg. Ni kan läsa hela inlägget här, eller se det jag reagerade mest på här under: 
 
 
 
Det är en så otroligt sorglig historia, just eftersom det är hennes bästa vänner som svikit henne, och jag lider så med henne.
 
Jag har själv varit mobbad.
 
I tvåan började jag i en ny skola efter att jag och min familj flyttat, och efter några veckor fick jag en bästa vän. Vi umgicks jämt och hade det superbra, ni vet sådär som lågstadiebästisar har det. Vi lekte hemma hos varandra, spelade datorspel och viskade och fnissade om hemligheter. Vi hade det bra, hela tvåan och hela trean.
 
I fyran började en ny tjej i klassen. Hon kom från Göteborg och var en glad och snäll tjej, och hon började umgås med mig och min bästa vän. Vi var nu ett gäng på fyra-fem stycken, eftersom två andra tjejer också hade anslutit sig till oss. Min bästa vän och den nya tjejen kom allt närmare varandra, och började till slut leda gruppen tillsammans. Efter några månader var min bästa vän ledaren i gänget, den nya tjejen hennes högra hand och vi andra under dem. Jag var underst.
 
Plötsligt fick jag inte bestämma något. När vi lekte fick jag ha de tråkigaste eller sämsta "rollerna", och jag fick aldrig vara med och välja lek. Efter ett tag fick jag inte vara med alls. De kunde komma med ursäkter som att man inte kunde vara fyra stycken i den leken de lekte (även om det gick bra om det var någon annan än jag som frågade), att jag hade fel kläder för att vara med, eller att jag helt enkelt inte fick.
 
Fler och fler raster spenderades på en av skolgårdens gungor, eller så gick jag runt med vår klassföreståndare och bara pratade och var vänlig och artig. Det var helt okej, men hela tiden längtade jag också efter att leka burken eller kasta tian mot väggen.
   Jag började må allt sämre. Jag trodde att det var normalt att ha ont i magen och må illa varje dag, och jag fick migränattacker allt oftare. Nu i efterhand tror jag också att det var någonstans här jag började utveckla min emetofobi (men det kan jag berätta mer om i ett annat inlägg). Även mina tankar blev mörkare och hemskare.
 
Jag försökte hela tiden hitta på nya saker att göra, för att de skulle bli imponerade och börja tycka om mig, och jag sjönk ner i skolarbeten. Jag hade ju ändå inga vänner att prata med på lektionerna, då kunde jag ju lika gärna plugga. Jag har alltid haft lätt för att lära, och när jag verkligen satsade i skolan gjorde det att jag blev klar fort och behövde extrauppgifter. Det blev dock ännu en sak de kunde mobba mig för, att jag var "en plugghäst".
Mobbningen pågick till vårterminen i femman. Under hela den perioden (dvs från höstterminen i fyran till vårterminen i femman) berättade jag upprepade gånger för både mina föräldrar, skolsyster och vår klassföreståndare om hur dåligt jag mådde. Vi klagade hos läraren, men ingenting hände. Inte ett jävla skit. I mer än ett år, på varje utvecklingssamtal och åtminstone en gång i månaden, fick min klassföreståndare höra att jag blev utstött av mina såkallade kamrater, att jag mådde otroligt dåligt, att jag inte ville leva längre.
 
Ändå gjorde hon ingenting.
 
Några veckor innan nationella proven i femman skulle börja, mådde jag som allra sämst. Magontet och migränen var dagliga besvär jag hade, och jag orkade helt enkelt inte mer. Efter en gympalektion, i omklädningsrummet, såg jag min chans att ropa på hjälp en sista gång.
   Dörren till omklädningrummet var alltid låst från gympasalens håll, och de flesta tjejer började bli klara och påklädda.
 
Det var fortfarande kallt ute, och jag hade en ganska tunn röd halsduk. Den knöt jag plötsligt fast i en krok på väggen, och knöt en stor ögla i andra änden. Jag minns hur jag ställde mig upp på en bänk i rummet, och hoppade ner på golvet. Det var lyckligtvis inte så högt, så ingenting hände. Istället fick jag liksom sätta mig i 90 grader för att jag skulle märka att jag fick ont i halsen och att syret slutade flöda till hjärnan.
   Ett par tjejer hade börjat märka vad som pågick vid det här laget, någon försökte dra bort mig från snaran, ett par stycken bankade på dörren, och en tjej skrattade, kommer jag ihåg. Hon var nog nervös.
 
Efter några minuter fick jag panik; jag svimmade inte ens och snart skulle säkert en lärare komma in genom dörren. Jag slet av mig halsduken, rafsade ihop mina grejer och sprang ut genom ytterdörren. Jag kommer ihåg att en kille ur klassen stod vid entrén till killarnas omklädningsrum och ropade efter mig "de sa att du tog självmord". Jag skrek att jag försökt, men att de hindrat mig. Det är jag tacksam för idag, att de hindrade mig. Tänk så mycket jag hade missat då!
 
   På väg hem ringde jag mamma och berättade gråtandes alltihop. Jag fick komma hem, dricka en varm kopp te och höra min mamma ha telefonsamtal efter telefonsamtal med pappa, lärare, rektorer och så vidare. Jag kommer också ihåg att det vid en tidpunkt plingade på dörren, och att jag gick in i badrummet och gömde mig. Det var några ur klassen, gänget som mobbat mig till och med. De hade hittat ett armband jag tappat på vägen. Mamma tog emot det och sa bryskt "ni kanske ska tänka efter varför hon gjorde det", och slängde igen dörren.
Pappa kom hem. Jag fick en lång varm kram, och efter att vi pratat lite kunde alla gå och lägga sig. Jag var så otroligt trött ...
 
De följande veckorna gick åt till hembesök av min klassföreståndare, rektor och skolsyster, och febrilt letande efter skolor som kunde ta emot en femteklassare mitt i vårterminen. Vi hittade en plats på Sturebyskolan, och dagen efter att jag börjat satte nationella proven igång. Dagen efter att jag börjat satte mitt nya, bra liv igång.
 

 
Det här var min historia. Guld och tiotusen kramar till alla som orkade läsa allt. Jag tror att det är otroligt viktigt att tala ut om sina mörka berättelser; vare sig det handlar om mobbing, övergrepp, missbruk eller något annat som får en att må dåligt. Därför startar jag nu kampanjen "Tala ut!"! Målet är att få personer att se att de inte är ensamma med sina hemska förflutna, som många faktiskt skäms över. Det är inte många som känner till min historia, kan jag säga, men nu finns det ute på internet för alltid. Jaja.
 
 
Det skulle vara så otroligt roligt och nyttigt om så många som möjligt ville dela med sig av och sprida den här kampanjen, och skicka in sina egna berättelser så jag kan publicera dem! Ni kan antingen skriva kommentarer, eller skicka mail till [email protected]. Ni får självklart vara anonyma!
 
Tillsammans är vi starka. Tillsammans kan vi Tala ut!

KOMMENTERA

2013 - höjdpunkter och motgångar

 
Årets höjdpunkter var definitivt nians bal (=skolavslutning=slut på grundskolan=gymnasiet som är grymt!) och att jag fick två nya brorsbarn. Älskade Elwin föddes i mars, och Alice i november.
 
 
2013 bjöd, lyckligtvis nog, inte på särskilt många stora motgångar - det har mest varit ups. Det enda jag kommer att tänka på direkt är Pelles bortgång. Fy vad jag saknar den lilla krabaten, men det var helt enkelt bäst för honom att få lämna oss. Vila i frid, kompis. ♥
 
 
Vad hade ni för höjdpunkter och motgångar 2013?

KOMMENTERA

Utmanad av Sibba!

Jag har blivit utmanad av fina Sibba i ett bloggaward som åker runt i bloggvärlden. Sibbas mammablogg hittar ni här!
 
 
HUR FUNGERAR AWARDEN? HÄR ÄR REGLERNA:
 

     • Tacka och uppmärksamma den som nominerat dig.
     • Skriv 11 randomfakta om dig själv.
     • Svara på de 11 frågorna du fått i awarden.
     • Välj ut 11 bloggar att nominera (du kan inte välja den som nominerat dig).
     • Skriv 11 frågor åt de du nominerar.

 

11 RANDOMFAKTA OM MIG SJÄLV:
 
 
     1. Jag gråter väldigt lätt; jag blir rörd av det mesta. Höll på att börja gråta flera gånger när vi besökte begravningsplatsen Valhalla (bilder från den utflykten finns här), jag gråter till filmer, när jag ser söta saker osv.
     2. Jag har gått i fyra olika skolor - tre grundskolor och ett gymnasium.
     3. Jag klär mig ofta i helsvart. Det har varit enklast så för att slippa dåliga färgmatchningar med lila/blått/grönt hår.
     4. Mitt drömresemål är Australien.
     5. Jag har aldrig haft ett seriöst förhållande.
     6. Ett av mina mål med bloggen är att bli känd (till viss del, i alla fall).
     7. Anledningen till att jag valde ekonomiprogrammet på gymnasiet var att jag får starta ett företag i trean.
     8. Jag har övningskört i drygt ett halvår.
     9. Jag älskar att skriva! Noveller, dikter, alla typer av texter. Tror att det är därför jag tycker om att blogga, också.
     10. Avokado, svamp och lever äter jag inte - det är helt enkelt superäckligt.
     11. Jag har varit i fler än 23 länder.

 

MINA SVAR PÅ SIBBAS FRÅGOR:
 

     1. Om du hade kunnat byta ögonfärg, vilken hade du haft? Gröna! Eller ännu mer blå än jag redan har.
     2. Vilken storlek har du på skor? 40-42. Beror på märke och modell.
     3. Hur sover du? Väldigt bra, och rätt djupt. Pratar mycket i sömnen.
     4. Om någon hade gjort en film om dig, vilken skådespelare skulle passa bäst för att spela dig? Jag själv. Eller Jennifer Lawrence. Många säger att vi är lika; hon är en duktig skådis och hon verkar lika awkward som jag i verkligheten, haha.
     5. Vilken är din favoritsmak på glass? Choklad, melon eller hallonsorbet. Men jag föredrar frozen yoghurt.
     6. Har du några ärr? Två på ena knät och ett par stycken utspridda på ben, armar och händer som jag inte har någon aning om varifrån de kommer. Några sitter i ansiktet efter att jag rev bort vattkoppor för många år sen.

 

 

     7. Vad skulle du aldrig kunna tänka dig att ha på dig? OnePiece utanför huset.
     8. Föredrar du julen eller din födelsedag? Julen, tror jag. Så fint med hela släkten samlad. Annars är det ju fint med en dag som bara fokuserar på mig, hehe.
     9. Hur duktig är du på att åka skridskor? Inte jätte, haha! Jag kan åka ganska fort men klarar inte av att bromsa eller göra några trick. Förutom typ "ramla-på-rumpan-och-glid-femhundra-meter"-tricket.
     10. Är du en katt- eller hundmänniska? Jag tycker om båda, men kommer bättre överens med hundar. Vi kräver väl samma nivå på underhållning och uppmärksamhet, skulle jag tro.
     11. Vilken är den bästa upplevelsen du har haft? Oj! Det har varit lika häftigt alla gånger jag sett mina brorsbarn för första gången, otroligt fin känsla. Annars är det nog någon resa :)



 
11 BLOGGAR JAG VILL NOMINERA:
 

         Jag läser inte ens 11 bloggar. Men jag kan utmana Julia, Cookie, Maja och alla som vill! Kommentera gärna om ni antar utmaningen så jag kan kika in och läsa era svar :) Det är riktiga egoboost-frågor så jag hoppas att så många som möjligt vill svara på dem!

 

MINA 11 FRÅGOR TILL DOM NOMINERADE BLOGGARNA:
 

     1. Vad är du mest nöjd med när det gäller ditt utseende? Kan du visa bild?
     2. Vad är ditt bästa skönhetstips?
     3. Har du någon bild som gör dig extra glad?
     4. Kan du nämna tre saker du är helt grym på att göra?
     5. Vilka låtar brukar få dig på bättre humör?
     6. Har du några dolda talanger?
     7. Vilket klädesplagg som du äger är din favorit? Varför?
     8. Vilka bloggar tycker du om att läsa?
     9. Vad heter dina bästa vänner?
     10. Berätta om något som gör dig riktigt, riktigt lycklig.
     11. Varför ska man läsa just din grymma blogg? :D


KOMMENTERA

Mitt bloggår 2013

Klicka på bilderna för att göra dem större.
 
   
 
september började jag att blogga. Jag skrev mest om mat, smink, mitt hår och ångesten gymnasiet gav mig.
September var en bra månad på många sätt; jag mådde bra, älskade min hårfärg som jag verkligen trivdes i och gymnasiet var kul även om det var stressigt. Dock var jag tvungen att ta min älskade, finaste vän Pelle till veterinären för ett sista adjö, vilket drog ner månadens betyg rejält. ♥
 
    
 
Oktober handlade mest om smink, foto och ännu mer smink eftersom jag ville vara tydlig med att det här skulle vara en sminkblogg med inslag av vardag, till skillnad från andra bloggar jag haft.
 
   
 
Jag bloggade sjukt mycket under november månad. The Moustache Squad bildades (vi skaaaa sparka igång nåt!!), jag åkte till Skåne, la upp skönhetsinlägg, fick en dator av skolan vilket gjorde det lättare att blogga. Fick dessutom mitt allra första samarbete, med HighGrade.se!
 
    
 
 
December var en bra månad, trots en liten tids bloggtorka. Jag var ljushårig, kickade igång min julkalender och lurade er att jag hade klippt mig. Köpte även min fina S4a, och åkte till USA!
 

KOMMENTERA

Nytt år, nya tag - ny dag, nytt tag

 
Det här med nyårslöften. Alla lovar "jag ska bli en ny människa", "jag ska göra det här och det här", "jag ska inte göra det här och det här".
 
   "... efter nyår."
 
Egentligen är det ingen skillnad på den 31 december och den 1 januari och den 17 juli (om ingen av er fyller år nåt av de datumen, då är det skillnad såklart. hehe). Det är nya dagar allihop och de är chanser att starta nya vanor.
Nyår är något vi har konstruerat, det är ju inte direkt som att typ rymden eller atomerna börjar om någon räkning eller så. Förstår ni hur jag menar?
 
Istället för nyårslöften kanske man borde ha nydagslöften. "Från och med idag ska jag göra bättre ifrån mig när det gäller det här och det här", och varje morgon tänka "idag är en ny chans att göra mitt liv bättre och en ny chans till att bli gladare och mer nöjd med mitt liv!".
 
Jag förstår att det känns skönt med att ha ett bestämt datum där man liksom officiellt börjar om. Jag gjorde ju det själv med mina nyårslöften! Men det jag menar är att man ska inte ge upp om man misslyckas med sitt nyårslöfte efter två veckor. Man kan börja om imorgon igen!
 
Varje dag är en ny chans att förändra sitt liv till det bättre. Det är inte kört för resten av året om man inte lyckas leva upp till sitt nyårslöfte till 100 % redan från början. Nyårslöften ska vara som mål, i slutet av året ska man känna att "jo, jag förändrade faktiskt det här i mitt liv".
 
Jag vet inte om det här makeade någon sense alls, men men. Gott nytt år, och lycka till med era nydagslöften!

KOMMENTERA

Tolvslaget

Minuterna innan tolvslaget satt jag och lyssnade på massa grymma låtar. Fredrik Snortare, Hangman Jury, Enter Sandman, Heaven's on fire, m.fl. Icona Pops "I love it" spelades precis när klockan slog tolv, och den fick gå på repeat ett par gånger. Det är en av få mainstreampoplåtar jag verkligen gillar. Jag peppar något otroligt till den, och den beskriver hur mitt 2014 ska bli. Hejdå till 2013 och all skit det förde med sig, hej 2014 som ska bli mitt bästa år någonsin!
 
 
Som sagt kommer jag även att satsa på bloggen i år, bland annat kommer jag att följa en 365dagarslista som ni kan hitta [ här ]. Inläggen kommer inte komma upp slaviskt regelbundet i punktform, men det kommer att vara en inspiration och jag ska definitivt försöka göra alla.
 
Vilken låt beskriver ert 2013/2014 bäst?

KOMMENTERA

Gott Nytt År! Happy New Year!

Jag visste inte riktigt när jag skulle publicera det här inlägget; när ni i Sverige får nytt år är klockan bara tre på eftermiddagen här; och skulle jag publicera det vid mitt nyår skulle ni ju tycka att jag var helt efterbliven. Så det får bli nu istället! Det är ju ändå ni som ska läsa min blogg, och inte jag. ;)
 
Hur har ert 2013 varit?
 
Mitt har varit helt okej. Jag har lämnat en del kassa grejer (som min högstadieklass) bakom mig, för att hamna i ny skit (bl.a. ett grovt triangeldrama). Samtidigt som jag har träffat många nya, roliga människor (min nya klass, teatergruppen!) och lärt känna några gamla vänner bättre (Mikaela och Rasmus ♥) så har jag även kommit ifrån vissa (Hanna) eller till och med förlorat några, som min kanin Pelle.
   2013 hade mycket gråt med sig - men också otroligt mycket skratt! Jag har haft ångestattacker, och jag har varit kär. Jag har legat vaken hela nätter och jag har sovit bort hela dagar. Jag har börjat gymnasiet.
 
2013 var ett okej år. 2014 ska bli grymt.
 
 Bild delvis gjord av mig.
 
 
För en gångs skull, har jag faktiskt nyårslöften. Och det här året ska jag hålla dem! Ska, ska, ska. Vi får hjälpas åt att peppa varandra!
 
Jag ska ...
  • ... börja träna. Hur klassiskt nyårslöfte? Men jag menar det. Hur klassiskt tillägg till sitt nyårslöfte? 40 minuters löpband varje söndag, och så nåt liknande en dag till. Får fixa en bestämd tid när jag fått mitt schema.
  • ... satsa mer på skolan. Ha utsatta tider även för pluggandet, annars kommer det aldrig att bli av. Till exempel att jag på tisdagar och torsdagar gör alla läxor jag har/pluggar inför alla prov.
  • ... må bra. Jag ska bli nöjd med mig själv. Både med min kropp, och hur jag är mot mig själv och andra.
  • ... engagera mig i det jag tycker är kul. Man måste ha tid till hobbies också. Jag ska söka till castings och provspelningar, jag ska satsa på bloggen, fota mycket och dränka mig i smink och tutorials.
 
Jag hoppas att jag fortfarande bloggar vid nyåret 2014/2015 (känns inte 2015 helt otroligt långt borta??), så att jag kan se om jag följt mina nyårslöften. Jag ska verkligen försöka klara det!
 
 
Har ni några nyårslöften? Vilka då? Har ni något tips på hur man lättast håller dem?

KOMMENTERA

Mitt besök hos Scientologerna

Först och främst måste jag berätta att jag missuppfattat utflykten - vi åkte inte till en Scientologikyrka (de är exklusiva för medlemmar), utan till grundaren L. Ron Hubbards museum. Men det var en häftig upplevelse i sig!
 
 
 
Kvällen började med mingel och lite mat - pasta i någon ostig tomatsås. Rätt gott, och så serverades det supersöta cupcakes till efterrätt. Dock glömde jag tyvärr att fota dem. :(
 
Personalen var lite småläskig, det måste jag erkänna. Alla hade stela, påklistrade leenden och deras ögon riktigt blixtrade. Det var rätt obehagligt att möta deras blick faktiskt; det låter fånigt men det kändes som att de såg rakt igenom en. Dessutom sprang de runt som tosingar för att ha full koll på läget. Jag blev tillfrågad två eller tre gånger om jag verkligen verkligen hade signerat gästboken; det var otroligt viktigt att alla gäster gjorde det nämligen.
 
Efter att vi glidit runt och kikat lite på bilder på Hubbard, hans böcker, och människorna i lokalen (det fanns många med lite speciella stilar), var det dags att gå ner i en stor sal där massa stolar var uppradade framför en liten scen. Alla fick en plats, och så kom det ut en kvinna tillsammans med en bakgrundssångerska och en basspelare och framförde några låtar. Leadsångerskan hette Harriet Schock och är tydligen en känd låtskrivare. Hon sjöng bland annat den här låten:
 
När de framfört kanske en fem, sex låtar var det dags för den riktiga showen! Fyra skådespelare (en berättare, en man som spelade huvudrollen, en kvinna som spelade hushållerska/marskvinna, en man som spelade fransk servitör/dekanus) spelade upp L. Ron Hubbards första sci fi-berättelse "The Dangerous Dimension", som om det var en radiopjäs. Det hade det varit på 40-talet (har jag för mig), och det var rätt intressant att se hur de löst det på scen med ljudeffekter och så. Det var mer tre personer åt gången som stod på scen och pratade, än en pjäs som spelades upp.
   Jag blev inte särskilt imponerad av framförandet; timingen var rätt usel på skådisarna och berättelsen var skriven med ett väldigt enkelt språk. Även jag, som inte har engelska som modersmål, förstod vartenda ord.
 
Jag var väldigt skeptisk till Scientologerna när jag gick in, men det här verkade vara en väldigt "normal" fredagsshow så jag slappnade av lite och öppnade mitt sinne lite. Tills pjäsen var slut.
   Hela publiken, inklusive skådespelarna, reste sig upp och applåderade - mot ett porträtt av Hubbard. Det kan jämföras med att man niger eller bugar sig inför en Jesusskulptur/ett krucifix; men det kändes sjukt när man stod mitt bland alla dessa människor som hyllade den här författaren som ... en gud.



Innan vi lämnade byggnaden fick vi en liten rundtur på muséet. En gammal man ledde oss runt och berättade om L. Ron Hubbards fantastiska liv och åstadkommelser. Den mannen gjorde inte något fel, eller världsomvälvande, åtminstone inte enligt de här människorna.
   Han var en av de 400 första registrerade piloterna i USA. Han fick purpurhjärtat efter att ha varit med i andra världskriget (och valde dessutom att inte "skryta om att han blivit sårad i strid", vilken hjälte!). Han seglade till Kina och andra delar av Asien flera gånger om. Han låg i flottan. Han studerade atomer på universitetet. Han växte upp med cowboys. Han skrev en 10 volymsbok på åtta månader, 9h skrivande i veckan.
 
Tro fan om han inte uppfann medicinen mot malaria också.
 
Okej, jag låter bitter. Men allt var så fruktansvärt överdrivet och skrytsamt. Han jämförde Hubbard med J.K. Rowling och Harry Potter-serien, att det hade minsann tagit henne 16 år att ge ut 7 böcker, men bara åtta månader för Hubbard att ge ut 10.
Det är ju inte alls så att J.K. Rowling (i min mening) skriver extremt mycket bättre och skickligare, längre böcker och är typ extremt mycket mer känd än Hubbard. Fråga 100 personer på stan och jag slår vad om att alla vet vem Rowling är; men få har hört talas om Hubbard.
   De jämförde också denna storslagna man som vid 70 års ålder då nyligen givit ut 10 sci fi-böcker (när det i princip enda han gjort hela livet hade varit att skriva böcker), med en 16-årig nykomling i författarvärlden. No shit att den förstnämnde säljer mer, skriver bättre och är mer känd. Jämför mig med Obama.
 
Den här mannen som guidade oss kunde självklart inte ta att vissa sa emot att Hubbard kanske inte alls var så fantastisk och gudalik som de sa att han var. Till exempel påpekade en dam, när guiden precis berättat om Hubbards pilotcertifikat, att hennes farmor hade flygit redan 40 år tidigare, så så speciellt var det inte. Då nickade bara guiden, sa "okay, that's good", och gick vidare. Så otroligt roligt dock att se honom ställd.



För att sammanfatta det här långa inlägget (jag kanske kan dela upp det i 10 delar? Haha!) kan jag säga att ja, jag tycker att scientologerna verkar så vrickade som jag trodde redan innan. De tror på något som en etablerad sci fi-författare skrivit om i sina böcker som om det vore verklighet, och dyrkar mannen som om han är Gud. Dock kan jag absolut dra paralleller mellan andra religioner och dumförklarar dem inte av det skälet; som min jämförelse med krucifixet förut.
   Men det är en skillnad på att tro på något som sägs ha hänt för 2 000 år sedan (det finns ändå en viss, ytterst liten, sannolikhet att saker som står i Bibeln kan ha hänt), och att tro på något en författare skrivit i sina fiktionsböcker. Förstår ni hur jag menar? Det är som att Rune Andréasson skulle ha sagt att Bamse finns på riktigt och vi skulle tro på det och börja offra honung till alla nallebjörnar vi ser. En väldigt svartvit jämförelse, men det kanske blir tydligare hur jag menar.
 
Har ni haft någon kontakt med Scientologer? Vad har ni för uppfattning om dem överhuvudtaget?

KOMMENTERA

Utmanad!

Jag blev utmanad av Moa att svara på 11 st frågor! Here it goes.
 
1. Favoritårstid? Bästa med den årstiden? Sommaren! Bara att kunna gå ut utan jacka, liksom. Annars våren, eftersom jag fyller år hehe c:
 
2. Vem är din/a förebilder? Moa Thun är grym! Och en tjej jag gick i samma klass som sjuan - nian. Alltid glad och trevlig och vettig, så skulle jag också vilja vara.
 
3. Om du blev strandad på en öde ö och bara fick ha 3 saker med dig, vad skulle det vara? Inga elektroniska saker!! Varför inget elektroniskt? Jag hade ju valt en satellit, gps och dator. Menmen. Kniv, nåt att göra eld med och så jävla mycket mat jag kunde.
 
4. Tänker du ha några nyårslöften? Om ja, vad? Skaffa pojkvän. Bli nöjd med livet, haha. Nejmen, bli mer positiv till grejer helt enkelt. :)
 
5. Vad gillar du bäst med dig själv? Utseende; mina ögon eller mina ben. Personlighet; jag är väldigt öppen och ärlig. Kan dock vara negativt också, haha.
 
6. Favoritplagg ur din garderob? Visa gärna bild.
 
 Har ingen bättre bild på tröjan eftersom jag är i LA haha ..
 
7. Plattat eller lockat hår? Neither. Gör typ inget med mitt hår. Men plattat med volym kanske? Eller mjuka lockar?
 
8. Snyggaste kill- & tjejkändisen? Brad Pitt, tjejkändis vet jag helt ärligt inte.
 
9. Om du var kille för en dag, vad skulle du gjort? Runka, ragga, knulla, kissa, sitta bredbent på tunnelbanan.
 
10. Bästa låten ever? Länka gärna. http://citrusljus.blogg.se/category/musik.html
 
11. One Direction eller Justin Bieber? Usch.
 
 
Jag har inte 11 bloggare att utmana haha (vilket man ska). Men jag utmanar LorissaSandraCookie och Maja med de här 11 frågorna:
 
1. Vilket sminkmärke använder du dig oftast av?
2. Hur ofta går du utan smink?
3. Vad är viktigast enligt dig, när det gäller smink? Foundation, ögonbryn, mascara osv.
4. Om du bara fick använda 3 skönhetsprodukter i resten av ditt liv, vilka hade det varit?
5. Läser du några sminkbloggar? Vilka?
6. Hur gammal var du när du började sminka dig?
7. Bästa skönhetstipset? (du får inte svara sömn eller mycket vatten eller leende, hehe)
8. Bästa smink-/skönhetsköpet du gjort? Varför?
9. Sämsta smink-/skönhetsköpet du gjort? Varför?
10. Hur mycket (i kr) lägger du på smink varje månad?
11. Bild på hur du sminkar dig till vardags?

KOMMENTERA

24 timmars vakenhet

Är ni vakna? Det är jag, haha. Jag har bestämt mig för att vara uppe hela natten (dvs fram till typ 12 på dan) för att kunna sova på planet till Kalifornien. Jag har flugit sjukt många gånger förut, men jag kan verkligen inte sova på långdistansplan om jag inte är supersupertrött! Superkonstigt, men jaja. Nu är jag istället vaken i drygt 24h för att kunna sova!
 
Vi firade ju julafton igår också, den 22a! Öppnade lite paket från olika släktingar och varandra; vi orkar inte släpa med dem till Los Angeles, haha.
   Jag fick ett par böcker, lite cupcakesböcker och annat smått och gott, och så en massa pengar av min farmor! 100 dollar, sjukt mycket pengar! Det är ca 660SEK med dagens valutakurs ... kommer verkligen ha användning för dem. :)
 
Vad önskar ni er i julklapp?
 

KOMMENTERA

Tjugonde december 2013

 

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
- Pluggat på gymnasiet, åkt till Taizé, färgat håret blått, gått på bal (nian!), fått en brorsdotter.

 

Har du några nyårslöften?
- Skaffa pojkvän, bli 100 % nöjd med min kropp och mitt liv, söka fler jobb och förhoppningsvis få ett!

Bästa köpet?
- Har köpt rätt mycket grejer, och kommer säkert köpa grymma saker i USA! Men min nya telefon är i alla fall på topp 5.

  

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
- Inte någon vän så, men min äldsta storebror fick en son, och min yngsta storebror en liten dotter! ♥

Vilka länder besökte du?
- Frankrike, och så USA om två dagar!! Det kanske blir en tripp till Mexiko också. :)

Vad önskar du att du gjort mindre?
- Ältat gamla grejer.

Bästa minnet från 2013?
- Oj vad svårt!! Men Taizé var verkligen helt, helt underbart. Jag minns typ inget från året haha, pinsamt ... Los Angeles kommer också ge många fina minnen!

Gjorde någonting dig riktigt glad?
- Jaaa, massa saker! Sen har ju saker sårat också. Men mycket glädje!

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
- Gladare, tycker jag nog! Jag minns bara lite från 2013, men ännu mindre från 2012 haha ...

Favoritprogram på TV?
- Om Netflix räknas som TV; är det Breaking Bad eller The Walking Dead eller Dexter eller Cake Boss. De är de mest sedda i alla fall!

Inspo: TWD. 

Är det något du saknar från 2013?

- Hanna och jag umgås inte lika mycket nu som vi gjorde i början av året, vilket är synd.

Vad ser du mest fram emot med år 2014?
- Att gå ut ettan, haha, faktiskt. Och så Australienresan vi ska göra i sommar!


KOMMENTERA

Artonde december 2013

 
 
Vilket Photoshop använder du? Jag har Photoshop CS6. Det följde (tillsammans med typ allt annat från Adobe!) med min skoldator som jag fick i början av terminen.
 
Varför heter din blogg Citronljus? Citrusljus*. Jag vet inte riktigt. När jag skulle starta bloggen ville jag ha ett bra namn, som ändå passade in på mig. Jag älskar att stå i centrum, typ i strålkastarna på en teater! Inthelimelight var dock upptaget; istralkastarna kändes bara fel, så jag började tänka lite annorlunda. Limelight. Lemonlight. Citronljus. Citrusljus. Och på den vägen är det! Dock funderar jag på att byta bloggnamn ...
 
Vilka bloggar läser du? Kissies, Miixx, Linn Ahlborgs, Egoinas, EpicFaiil, Hofh (ibland), Viras, FckingCrazy, Angelicas, Keelas, Kenzas, SvenskaBloggare, Blondinbellas, Lorissa Lovebomb, Beleza, Linda Hallbergs, I Make You Smile (och även hennes blogg på ModernMom), Helena Torsgårdens (ibland) och Claras Life, och sist alla i TMS. Alltid i den ordningen också! Och så kikar jag såklart på er som kommenterar och lämnar en länk!
 
Vad använder du för fotoutrustning? (Den här frågan fick vara här, haha!) Jag har en Nikon D3000 med objektivet som följde med. 18-105mm vilket är grymt! Har även ett par blixtdiffusorer och en fjärrutlösare från Clas Ohlson.
 
Bild från Wikipedia
 
 
Hur lärde du dig att sminka dig? Är du självlärd, eller har du gått någon kurs? YouTube, träning och en himla massa kreativitet! Jag vet inte hur många timmar jag spenderat framför datorskärmen och bara tittat på folk trolla fram underbara sminkningar. Jag har dock gått en kurs på Make Up Store, men helt ärligt lärde jag mig inte särskilt mycket där. Killen som sminkade mig var rätt arrogant och suckade när jag inte hade koll på vissa grejer. Otroligt tråkigt! Dock fick man ju plocka varor för hela beloppet, vilket gjorde det lite värt ändå. :)
 
Vilka hårfärger har du haft? Blont (min naturliga!), brunt, brunrött, klarrött, orange (efter en blekning av det röda haha), lila, vinrött, blått och nu grönt. En hel del! Vilken tycker ni att jag passar bäst i?
 

Klicka på bilderna för att göra dem större! 
 
Vilken mascara använder du? Just nu; Volum' Express Rocket Mascara. Den enda mascaran från Maybelline jag gillar! Annars föredrar jag L'Oréal.
 
Bästa bassminket? Jag har skrivit ett låååååångt inlägg om bassmink här! Menar du märken och så; gillar jag Isadora, E.L.F. och Wet n Wild. Men alla har sina favoriter!
 
 
Är du troende? Det där är en himla svår fråga. Jag går i kyrkan regelbundet, på ungdomskvällar och ledarkurser och sånt. Och min konfirmationstid var något av det bästa jag varit med om; veckan i Assisi förändrade mitt liv något oerhört, precis som resan till megareligiösa Taizé i Frankrike. Dock vet jag inte riktigt om jag tror på Gud. Jag vill gärna göra det, det måste kännas skönt att ha ett sånt oändligt stöd. Med två ateistiska föräldrar (pappa är sjukt anti-religion överhuvudtaget tyvärr!) och en naturvetenskaplig uppfostran där jag lärt mig tänka kritiskt är det dock svårt. Men kyrkan har en stor plats i mitt hjärta och det är riktigt mysigt med andakter!
 
Var i Stockholm är du från? Egentligen kommer jag inte alls från Stockholm! Jag föddes i Skåne, flyttade till Göteborg och sen till ett ställe i Sthlm till det andra, där jag bor nu. Strax söder om stan!
 
Har du varit i Helsingborg? Vad tycker du om den staden? Det var där jag föddes, haha. Har inte varit där så mycket förutom på sjukhuset och BB, men typ allt i Skåne är grymt. ;)
 
Har du varit i Jönköping? Vad tycker du om den staden? Vi stannar alltid och äter i Jönköping när vi bilar ner till släkten i Skåne eller Göteborg, så det enda jag vet är egentligen att er BK-mat är grym, haha!
 
Favoritfärg? Svart.
 
Bildkälla: JessicaHarlow.com
 
Favoritmaträtt? Spaghetti med köttfärssås är sjukt gott! Älskar också bakad potatis, det mesta med pasta och typ allt med skaldjur.
 
Favoritlåt? Finns så många! Fredrik Snortare och Cecilia Synd, Enter Sandman, Cut Me Some Slack ... bland andra!
 
 
Favoritartist? Nirvana (om grupper räknas), Avenged Sevenfold (grupp även det), Sound City Players (gruppen som gjorde låten ovan, tillsammans med Paul McCartney!), Christina Aguilera, Timbuktu, Petter ... jag lyssnar på det mesta! :)
 
Favoritfilm(er)? Fight Club! Och Monsters, Inc.
 
Favoritbok/-böcker? Oj! Jag har läst rätt mycket så det är omöjligt att välja. Jag gillar dock hemska självbiografier och av dem är Inspärrad av Teresa Cooper och I det tysta av Vicky Jaggers några favoriter.
 
Vad gör du på helgerna? Sover. Och äter. Och pluggar ibland. Men det är sjukt sällan!
 
Om du skulle gifta dig med en kändis, vem skulle det vara? Hade Brad Pitt och jag varit i samma ålder hade jag lätt valt honom. Men en nybliven 50-åring och en på 16,5 år känns sådär ... men jag vet inte! Har ingen kändis jag skulle gifta mig seriöst med; spelar ingen roll om personen är känd eller inte. :)
 
 
Bästa godiset? Jag älskarälskarälskar såna där halvmjuka vita kuddar, heter de typ sockerbitar? De är sjukt goda haha! Och så choklad, och röda Ferraribilar.
 
Bästa pepplåten? Oj, vad svårt! Det mesta med lite power haha. Älskar Fighter med Christina Aguilera, och Jay Smiths version av Bad Romance!
 
Bästa depplåten? Öööh ... typ allt inom heavy metal? Jag vet inte, lyssnar inte direkt på nån särskild musik när jag är ledsen. Här är i alla fall en bild på en del av min Spotifylista :)
 
 
Snyggaste kända kvinnan? Det finns otroligt många! Christina Aguilera är väldigt vacker, och hur snygg är inte Mila Kunis?! Cobie Smulders, Jennifer Love Hewitt, Moa Thun och typ tusen andra ser också otroligt bra ut!
 
Snyggaste kända mannen? Brad Pitt. Och Aaron Paul.
 

KOMMENTERA

Åttonde december 2013


mouseover som vanligt

KOMMENTERA

Min dag i bilder

Det blev inte riktigt ett i timmen, men ändå! 
 
1. Vaknade vid ungefär 9, somnade om tills klockan var 10. Skönt! // 2. Lekte lite med smink, la extra tid på grund och ögon. // 3. Frukost!!
4. En av bilderna från photoshooten. Fler kommer! // 5. Sen lunch.
6. Rensning och redigering av alla 110 bilder som togs! // 7. Förberedde middagen - fläskfilé med pommes. // 8. Plugg.

KOMMENTERA

Both too shy to tell what we think

Bilder från we♥it

KOMMENTERA

Lite om näthat, kroppskomplex och ask.fm

 
 
Den här "frågan" trillade in på min ask idag. Det är inte den första, och säkert inte den sista heller. Och det är inte bara jag som får dem; överallt ser man unga tjejer och killar som svarat, mina vänner berättar om liknande kommentarer och på i princip alla sidor skrivs det om näthat, mobbing och utseendehets.
Såna här kommentarer måste ta slut. Det är inte okej att skriva så här om någon annan, vare sig man är anonym eller inte. Och det spelar ingen roll om det är på ask eller på min blogg eller på instagram, jag ska kunna använda mig av vilka sociala medier jag vill utan att bli påhoppad om mitt utseende. 
Att ask är känd som en mobbingsida, betyder inte att jag ska behöva stå ut med sånt här.
 
När jag först fick "frågan", tänkte jag svara något i stil med: "är du nöjd nu? Jag hoppas att du mår bättre nu!" och bara låta det rinna av mig, men det gjorde jag inte. Och varför inte? För de som skriver såna här kommentarer ska inte må bättre av att skriva dem. Att svara något sånt, publicera fråga+svar och därmed ge det uppmärksamhet, är som att hälla bensin på en eld. Det kan sporra fler till att göra samma sak, fler människor kan se det och ta åt sig, och ask.fm fortsätter att vara en sida där det anses vara okej att mobba folk.
 
Jag är glad över att jag verkligen inte tar åt mig av såna här kommentarer. Mitt självförtroende har växt något oerhört det senaste året, och jag kunde inte bry mig mindre om vad andra tycker om min kropp. Självklart har jag saker jag skulle vilja förändra - jag tycker inte om att mina revben syns, jag gillar inte min näsas form och mina ben är stört långa vilket gör det nästintill omöjligt att hitta jeans - men jag accepterar mina flaws och vänder dem till något positivt. Hellre att man skymtar mitt skelett (för ohälsosamt smal är jag definitivt inte!) än att jag är sjukligt överviktig, och min näsa är något som gör just mig unik, och hur snyggt är det inte med långa ben?!
   Men jag vet folk som inte kan skaka av sig sånt här lika lätt. Människor som suger åt sig vartenda litet elakt ord som skrivs till dem, orden etsar sig fast i deras huvuden och kastas fram varje gång de ser sig i en spegel, ska handla nya kläder eller träffar någon man vill visa sig för. Och det är så jäkla synd. Det är så jäkla synd att pojkar och flickor varje dag inte vågar leva lika mycket som de borde, för att de är osäkra på sina kroppar. För att människor pratar illa om dem, attackerar dem på nätet.
 
Såna här kommentarer måste ta slut. Vi måste sluta kommentera andras utseende, sluta lägga oss i andras liv, sluta få andra att må dåligt.
Och vi måste sluta hälla bensin på de små eldar som hela tiden tänds över internet. Sluta publicera hatkommentarer, även om du vill visa för hela världen att du inte bryr dig, blockera bara IP-adressen och fokusera istället på alla fina ord och människor runt omkring dig.
   Du är vacker som du är, och förtjänar att må bra.
 


KOMMENTERA

Hela den här grejen med retuschering

Här kommer mitt inlägg i retuschdebatten som pågår hela tiden överallt på hela nätet: vilka retuscherar sina bilder? Hur gör de det? Går det att se? Varför gör de det? Är det (moraliskt) rätt att göra så, räknas det som lögn?
 
Jag är emot retuschering, jag tycker att det är fullkomligt onödigt att retuschera sina privata bilder. Visst, om man har en jättefinne mitt i pannan på en bild som i övrigt är helt perfekt, då kan det vara okej, men jag menar i de mått där det blir som en livsstil. Man photoshoppar sig smalare och brunare med perfekt hy och perfekta tänder, med den där lilla extra glimten i ögat, och jag tycker att det är så extremt trist att folk känner att de behöver förbättra sitt utseende för personer på nätet, personer de antagligen aldrig kommer att träffa. För visst retuscherar man inte bilder man vet att bara ens familj och vänner kommer att se?
Nej, för de vet hur man faktiskt ser ut, de skulle märka om man var mycket snyggare på bild än i verkligheten. Istället är det de bilder som man lägger ut på t.ex. sin blogg man retuscherar, för folk som antagligen aldrig kommer att se en i verkliga livet. Och man blir bra på retuschering, så bra att det inte ser fejkat ut.
 
Det är där problemet ligger. Om bloggare, speciellt storbloggare som agerar förebilder för många, fortsätter att retuschera sig smalare, kurvigare, snyggare, mer och mer felfria, kommer idealet att bli allt svårare att uppnå, då det blir "naturligt" att se felfri och perfekt ut. För om en bloggare lägger ut texten "osminkad, fy vad jag ser ut!", och så en retuscherad bild på sig själv, är det säkert att flera av (speciellt de yngre) läsarna kommer att må sämre när de får finnar, har mörka ringar eller små rynkor, än om förebilden haft blemmor på hakan. Vi ser upp till förebilder, och idag är många av våra förebilder just bloggare. Vi vill uppnå samma kvaliteter som våra förebilder och där ingår deras (fejkade) felfria yttre.
Jag tror att om alla bloggare istället hade vågat visa upp sina lite fulare sidor - utan att överdriva, såklart! - och låtit bli att sudda bort finnar, rynkor och fett, hade dessa personers läsare inte mått lika dåligt över sina egna utseenden. Förstår ni hur jag tänker? Vet inte alls om min text hänger ihop, haha ...
 
 
Och så en bild, för att visa hur enkelt det är att retuschera sig snygg utan att det syns!
 
 
 Hur många hade trott att jag ljög om jag sa att den högra var oretuscherad, utan jämförelsebilden? Inte många, tror jag ...

KOMMENTERA